Vad finns kvar när själva livet försvinner?

Den tunna tråd som förbinder liv och död upptar mina tankar och blir till silvertrådar. Silvret som bär med sig en symbolik inom flera kulturer genom årtusenden. I Predikaren är silvertråden en förbindelse mellan kropp och själ, som en livstråd som brister vid döden.

Cirkeln är en kraftfull symbol som tar stor plats i mina rum. Bilden av samhörighet, stark men ändå så skör och lätt att bryta. Cellstrukturer, byggstenar osynliga för ögat, i sin egen hemliga värld. Vad blir helheten av dessa celler? Lika gärna en växt, ett djur eller en människa. Cellstrukturen omvandlas, bryts ner och blir till något annat.

Delar av träd kantar min väg. Jag omformar, tar bort, lägger till.

Längs väggarna i ateljén står de, somliga stumma ännu. Andra direkt och omedelbart påträngande. Det är som ett samarbete där det efter en tid blir tydligt vad som ska göras, som att de talar till mig. Processen kan gå snabbt men även ta lång tid. Det behövs tålamod och mod att lyssna.

Tankar om hur människor och träd vid en första anblick kan se friska ut. På insidan pågår en helt annan process. En förgiftad miljö för både människan, djuren och växter leder till långsam stagnation och utplåning.

Kampen att anpassa sig, att passa in.

Omgivningens toxicitet och stress leder till effekter i allt levande. En önskan om att inte vilja leva blir till ett reellt alternativ. Min son tog sitt liv vid 27 års ålder. Det handlar om att inte hitta sin väg bland alla alternativa vägar, men att ändå tvingas att välja.

Självmord, psykisk ohälsa och döden är tabu men den blev en medresenär i mitt liv och i min konst. Det handlar om gränslös kärlek och bottenlös sorg. Det privata blir allmängiltigt. En katharsis, ett frigörande och renande av de känslor som verken ger upphov till. Döden som transition istället för ett slut. Till ett nytt liv eller tillbaka till naturens livgivande kretslopp med ambition om att nå acceptans. Tråden, cirkeln och trädens årsringar.

Några steg tillbaka. Sedan vidare framåt. För att man måste, för att man kan.